Viggos feber gick över rätt snabbt igår, jag kikade till honom ett par gånger och han sov lugnt och skönt. Innan vi skulle gå och lägga oss hittade jag en nerspydd och krampande Viggo i en nerspydd säng. Jag tog febern snabbt, 36,8 och slängde in honom i duschen i väntan på ambulansen. Viggo krampade och var okontakbar och fick snabbt stesolid av ambulanspersonalen innan vi fick skynda oss till barnakuten.
 
I akutrummet stod teamet redo, precis som förra gången, och till vår glädje mitt i allt så var det två underbara sköterskorna som vi träffade sist, på plats för att ta hans om Viggo. Det kändes tryggt att vi kände igen dem och att de kände igen oss och vår lille Viggo.
Kramperna gav med sig och Viggo somnade gott, vi blev inskrivna på medicinavdelningen och blev kvar över natten.
Någonting som vi trodde var feberkramper är någonting annat, och vetskapen om detta har fått mig att vilja skrika rakt ut, spy och sjunka genom jorden på samma gång. Viggis mår relativt bra, han är såklart trött och tagen men ibland skiner vår lilla Viggo igenom och det är gott att se. Vi är fortfarande inskrivna men fick komma hem en stund här nu och det känns skönt. Imorgon väntar en nya dag med nya prover och undersökningar, allt för att utesluta det värsta och det hoppas jag att dom gör snabbt!

Viggo - du är min lilla hjälte och jag älskar dig SÅ!

Så om jag är dålig på att svara på era fina kommentarer så vet ni varför. <3