mittlivmedviggo

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det min födesedag!
Det har jag firat med mina fina vänner Emma, Josefin, Susanna och så Tyra och Viggan såklart! VI åkte till Ingetorpssjön och hade det underbart! Nu är vi hemma, ska ta en dusch och svida om och traska bort till BVC för Viggans 1-årskontroll. Passar ju bra med tanke på att han varit krasslig det senaste...


Dagen började med att Viggan (efter 2 minuter utan blöja) myste i sitt eget bajs. Härligt!

Tyra var snäll och delade med sig av sin lunch.

Min lilla landkrabba!

Vi njöt av goda sallader från Bettans, såklart! :)

Idag glädjs vi åt en feberfri Viggo, sovmorgon och en solig himmel. Jag och Emma och våra små juveler tog bilen till Återbruket för att shoppa begagnat. Emma hittade en stor vacker kista (eller låda som hon vill kalla den så att hon inte får med sig spöken hem;) och jag fyndade en zinklåda för en 20-lapp!
Viggo har mest sovit hela dagen och varit väldigt gnällig, men han är feberfri och det är inte konstigt han är trött efter de jobbiga dagarna vi haft.

Christoffer är iväg och kör en vän till flygplatsen, jag håller på och lägger Viggo för natten och sen ska jag njuta av färskpotatis och god sill i kvällsolen. Mums!

Midsommarafton blev inte riktigt som vi tänkt oss. Kvällen innan fick Viggo hög feber och feberkramper som inte ville ge sig. Jag trdde han skulle dö och vi ringde efter ambulans som körde oss i ilfart till Barnakuten. Stackars Viggo's kramper ville inte ge sig och hela rummet fylldes med folk som tillslut fick honom att somna in och sluta krampa. Älskade lilla barn så oroliga vi var! Vi fick sova över på sjukhuset och blev utskrivna vid lunch igår på midsommarafton. Viggo är fortfarande lite dålig och trött, men det är skönt att vara hemma igen.
Vi fick styra om våra midsommarplaner, istället för att fira det hos våra goa vänner så kom min mamma och Christoffers föräldrar hit på eftermiddagen, och det blev bra det med! :)

Idag har vi varit ute i Tofta och promenerat vid havet i det fina vädret med Familjen A/A. Därefter åkte vi till Staby för brännbollsturnering! Viggo har mest legat i vagnen och druckigt saft eller suttit på filten med oss tjejer, medan våra män har fått lekt av sig lite. ;)

Nu sover Viggo för kvällen och jag och Christoffer ska sätta oss på altanen och njuta av den varma härlig kvällen!
Har ni haft en bra Midsommar?


En liten sjukis myser i pappas knä.

På Josefins blogg hittade jag fina bilder från Viggos kalas igår.


En trumma ger man inte bort ostraffat, Anna! ;)

Radarparet matchade dagen till ära.

Sötaste lilla Tyra i fin klänning som mamma Emma sytt.

Viggan tankar lite kärlek hos sin pappa för en stund.

Jippie, kalas! :)

Idag blir min prins 1 år. Tänk vad tiden går fort! För ett år sedan, midsommaraftons natt den 19 kom vi hem från firande med våra vänner. Vi var supertrötta efter en lång men rolig dag, tog en dusch och gick och la oss. Magen hade hållt sig lugn hela dagen och jag hade inga känningar av att något var på g...förutom möjligtvis lugnet då.
Jag tror jag sov 10 minuter och vaknade sedan av en konstig smärta som ilade genom kroppen. Förstod inte var det var, för lika snabbt som den kom så var den borta. Somnade om efter några minuter vaknade jag av en till. Och en till. Innan jag hann komma upp ur sängen så var det som om magen vände sig och jag kräktes ut över hela sovrummet, fortsatte ut i köket och vidare in på toaletten. Christoffer vaknade och undrade vad som hände?
Jag tror det är dags nu, sa jag som taget ur en film. På toaletten märkte jag att jag börjat blöda så jag tog en dusch och funderade över om jag skulle ringa in till förlossningen. Eftersom jag blödde och värkarna var täta, ca 3 minuters mellanrum, ringde jag in. Dom tyckte att vi skulle åka in direkt och det kändes konstigt. Tidigare har man bara hört om besvikna mammor som fått stanna hemma in i det sista, eller åka till förlossningen för att sedan åka hem igen. Vi var ju så trötta och vi hade verkligen inte velat komma hem igen om vi nu skulle åka in.

Sagt och gjort, vi tog bilen in och jag pratade med mamma i telefon hela vägen. Under värkarna fick mamma prata med Christoffer, sen tog jag över igen. Jag tyckte det var en komisk situation och flamsade och skrattade (och hade ONT emellanåt ;) hela vägen till förlssningen. Väl framme fick vi ett rum, CTG på magen och en undersökning gjordes, jag var redan öppen 4 cm. För att utesluta att moderkakan låg för livmodertappen fick en läkare göra ett ultaljud, men det såg fint ut och jag kunde pusta ut. Värkarna kom fortfarande med 3 minuters mellanrum men började bli längre och göra mer ont. "Grattis, nu ska ni föda barn!"  sa barnmorskan och gav oss ett eget förlossningsrum. "Vadå föda barn", tänke jag som var helt övertygad om att vi skulle bli hemskickade igen.
Jag fick bada men det blev för varmt och svettigt tycker jag. Jag började med lustgasen och det var som en befrielse. Värkarna blev värre och värre och lustgasen blev roligare och roligare. Tillslut var den på max och jag andades som en dåre i den. Jag pratade i mobieln med Josefin och Susanna under morgonkvisten och gav dom rådet att adoptera, för det här var det värsta man kunde göra! Hade jag då vetat hur ont det skulle göra senare så hade jag nog inte sagt något alls. ;) Lustgasen gjorde mig helt snurrig och fnittrig och till skillnad från andra så älskade jag att försvinna in i ett töcken för en stund.

Vår första barnmorska slutade och vi fick en ny tjej som hete Elin. Efter ett tag kom hon in och erbjöd mig epidural. "Nej nej, det här är inga problem" sa jag. 5 minuter senare skrek jag "GE MIG ALLT NI HAR!". Lustgasen gjorde mig knappt snurrig längre, men jag vägrade dock släppa den, den var min bästa vän!
Det tog en hel timma för narkosläkaren att komma till mig, och den timman var nog den värsta i mitt liv. Under varje värk så kändes det som någon drog mig under vattenytan. Jag andades och andades i min lustgas och höll krampaktigt fast i gåstolen. Värkarna var så långa och starka och tillslut blev det aldrig några pauser emellan.
Jag grät och trodde jag skulle dö, nu förstod jag verkligen vad för smärta folk pratade om.
När narkosläkaren kom in var jag varken ledsen eller glad, jag kände mig helt borta efter all lustgas och smärta. Jag fick sätta mig på sängen och han sa att jag måste sitta alldeles stilla så att han inte sticker fel. Visst, försök du själv att sitta stilla under en värk, tänkte jag.
Jag drog så mycket lustgas jag bara kunde, allt för att sitta stilla och låta honom göra jobbet snabbt och smidigt. Helt plötsligt försvann jag långt långt bort, det kändes som om jag flög i en tunnel och jag tänkte helt uppgivet att jag var så ledsen över att jag hann dö innan jag fick träffa mitt barn. Rösterna i rummet hörde jag robotar i slowmotion som ropade på mig och helst plöstlig var det som om någon kastade mig med världens kraft tillbaka till situationen. Jag förstod ingenting, jag trodde ju att jag dog på riktigt. Jag hade svimmat av all lustgas och läkaren hade inte ens hunnit sätta nålen. När jag väl fått min epidural så var den hemska smärtan som bortblåst. Från att vara så smärtpåverkad och borta så blev jag mig själv igen, drack cocacola och åt godis och skrattade åt hela situationen.
Vid 12.00-13.00 avtog värkarna och dom tog hål på hinnorna. En molande värk satte igång men inte tillräcklig snabbt så jag fick värkstimulerande också. Trycket neråt blev väldigt påtagligt och det kändes som att jag skulle skitna ner mig vilken sekund som helst. Med hjälp av en underbar sköterska och min barnmorska ändrade jag ställningar titt som tätt, allt från sängläge till saccosäck och gåstol. Epiduralen hjälpte mig väldigt bra, jag hade en pump som jag själv fick trycka på när jag skulle fylla på med morfin.
Här tar min tidsuppfattning slut, men jag vet att vid 16.00-tiden var jag öppen 10 cm och redo för att krysta. Värkarna var täta och långa, men inte så starka som jag hade trott. Jag väntade mig en befriande känsla som andra beskrivit, när man äntligen får trycka på i värkarna. Men jag kände aldrig så och jag tror det beror på att epiduralen.
Vid det här laget var jag väldigt trött i både huvudet och i kroppen, men jag längtade SÅ efter vår lilla bebis i magen. Jag tänkte "NU jävlar ska han ut" och tryckte på i varje värk. Vi hade en ny barnmorska som tillsammans med Christoffer och sköterskan hejade på. Jag krystade och krystade, och efter varje värk frågade jag om han kommer snart? Dom sa att det är en stor kille och det gjorde både mig och Christoffer förvånade då vi tidigare fått höra att vi ska få en liten bebis. Jag fortsatte krysta men värkarna var ganska svaga och det gick långsamt för bebisen att ta sig ner. Jag ville veta en tid. Ville ha ett mål med det hela. Allt bara krysta och krysta utan att det hände något var väldigt destruktivt för uthålligheten. Jag blev tröttare och tröttare och min insats blev svagare.
Efter ett tag säger barnmorskan att hon ser hår på bebisen, svart och lockigt! När hon skulle sätta om skalpelektroden på bebisen huvud så lossnar en liten lock. Jag vet att jag blev helt tårgöd och tänkt att det kanske låg en neger i min mage? Den lilla hårlocken fick mig att hämta nya kraft och jag tog i för kung och fosterland.
Christoffer var vid min sida hela tiden och tillsammans kämpade vi. Vi var ett grymt team, han hetsade mig att krysta, gav mig saft ur suggrör och torkade min svettiga panna. Då och då tvingade jag honom att titta där nere för att sedan berätta hur det såg ut. Barmorskan erbjöd mig en spegel men det ville jag inte ha, jag litade på Christoffer.
Jag minns att jag tittade upp på honom med tårar i ögonen och lustgasmasken för munnen och sa med min ynkligaste röst "Jag älskar dig, jag gör det här för din skull". Han grät som ett barn. Inombord hoppade jag jämfota, klappade händer och skrattade rått. Fråga mig inte varför, men jag tyckte nog antagligen han kom rätt lindrigt undan och behövde känna på det.
Till slut kände jag knappt skillnad mellan värkarna och pauserna och krystade lite hipp som happ. Det fick jag inte göra sa barnmorskan. Okey då. Dom började tissla och tassla och jag satte mig rak som en flaggstång upp i sängen. "Hörde jag sugklocka? Glöm det!". Jag forsatte krysta och efter ett tag såg jag sköterskan bredvid mig med två saxar. Mitt hjärta stannade. "TA BORT SAXARNA", skrek jag (som annars brukar vara rätt trevlig mot folk). Nej nej, det var inge saxar, det var sådana man sätter på navelsträngen när den ska klippas. Jaha ok.
Tiden gick och vid en värk så stelnade hela min kropp och jag fick panik. Barnet hade kilat sig fast så jag kunde varken andas eller röra mig. Jag fick en panik som jag aldrig någonsin fått förut, de fick hålla fast mig och jag bara skrek. Det blev lite kaotiskt i rummet och de sa att han hade fastnat, men hjärtljuden såg fina ut och helt plötsligt släppte paniken då han antagligen rörde sig neråt igen. 
Det blixtrade i mina ögon vid varke värk och jag tog i med den lilla kraft jag hade kvar. De ville hjälpa mig med ett klipp men jag vägrade, så här i efterhand hade jag tacka ja på direkten men då ville jag verkligen klara detta själv.
Vid varje värk skrek barnmorskan "tryck bort mina fingrar" och jag just då HATADE när hon sa så. Vilka j*dra fingrar? Jag tryckte och tryckte men det var ju barnet som skulle ut, inte fingrarna. Jag blev förbannad och tänkte att det här är sista krystningen sen dör jag. Efter ytterligare en timma så hände det, ett huvud pluppade ut. Från att ha gråtit och haft ont så vände det på en sekund. Jag skrattade och sa "ÅH vad underbart" 15 gånger. Det var både läkare och barnmorskor och sköterskan där inne och alla såg konstiga ut. Inte så glada som jag trodde alla skulle vara. Ett par värkar till och kl 20.04 slank bebisen ut som en befrielse.
Jag och Christoffer grät som två barn, skrattade och var så lyckliga! Bebisen som blev vår Viggo, var så fin och så stor. Lite blodig men inte kletig, navelsträngen var lite kort så han nådde bara upp till naveln på mig. Där låg han och skrek och vi grät ikapp.
Personalen såg fortfarande skärrade ut och jag tyckte det var tråkigt att dom inte var lika glada som vi efter 4 timmarna krystningsmaraton och en guldmedalj.
 Det jag inte visste var att Viggo hade kommit ut fel. Eftersom det var så trångt för honom så roterade han inte rätt och kom istället ut med huvudet åt fel håll. I samma stund som kroppen skulle ut så roterar han ett helt varv varpå hans axlar skadar mig rätt regält.
Som tur var så var det inget som bekymrade mig då, jag var världens lyckligaste efter ett långt dygn och vi var äntligen en liten familj. Efter att läkaren fått sy det som behövdes så fick vi fika och Christoffer ringde runt till våra nära och kära.
Viggo vägde 4210g och var 54 cm lång och det bästa som hänt oss!


Min finaste skatt en timma gammal, idag ett år. <3

Vi hade en jättemysig eftermiddag/kväll igår på Ullared och så många fynd jag gjorde! Tillexempel tre par jeans till Viggan för 90 kr, slå det om ni kan!
Nu ska jag hoppa in i duschen och sen ska vi åka hem till svärföräldrarna en sväng. Men först ett stopp på Kungälvs Gardencenter för att köpa min efterlängtade Clematis. Den ska planteras och växa upp med trappan utanför vår ingång och det kommer bli urtjusigt. :)
Christoffer är pappaledig och vi idag så jag fick mig en välbehövlig sovmorgon, men nackadelen med det är att man bli lite svårstartad på morgonkvisten. Min hjärna känns som tuggummi men det går ju alltid att bota med lite kaffe. :)

Hörs sen bloggisar!

Idag har jag och Viggan haft en härlig dag i solen (!!!) tillsammans med vår vänner Tyra och Emma. Vi började dagen med en fika hos oss och avslutade kvällen med en god middag på Malt och Humle. Jag åt världens största Ceasarsallad och ligger nu helt proppmätt i soffan.


Tyra smälte in i omgivningen.

Vätskepåfyllning!


Fick ett spännande och glädjande besked från en vän samt ett efterlängtat telefonsamtal från Naturförskolan tidigare idag. Den 17 augusti kl 13.00 är det dags för vår lille krabat att börja på dagis!
Det är en skräckblandad förtjusning, för visst är jag övertygad om att Viggo kommer tycka det är roligt att träffa andra barn, men samtidigt känns han fortfarande så liten.
För snart ett år sedan var han en hjälplös liten bebis och nu om två månader ska han börja dagis? Hade jag kunnat trolla så hade jag gärna skolat in Viggo efter jul istället. Men man gör så gott man kan och huvudsaken är att han inte är där så långa dagar eller alla dagar i veckan, det blir fem timmar tre dagar i veckan och det botar ju mitt dåliga samvete lite iallafall.

Nu ska jag rensa ut min överfyllda byrå, ut med allt gammal och in med nytt är min filosofi. ;)

Vi är bara hemma idag, jag och Viggo. Det kan vara skönt att bara göra ingenting efter en fullspäckad helg. Viggo har skrotat runt i pjamas och snorig näsa hela förmiddagen och jag själv ser ut som en byfåne. Tur att vi har varandra och ni andra slipper se oss. :)
Jag arbetar av tvätthögen och ska snart ge mig på en dammsugning och Viggo leker med sin älskade gåvagn. Inser att mitt "förråd" börjar ta slut och att en tur till Ullared är välbehövling. Ska passa på att köpa lite dagiskläder till Viggan också, mjukt och skönt i mörka färger så inte alla fläckar syns. ;)

I förmiddags tog jag och Viggo bilen till Lerum för att träffa bästa mormor. Vi tog en tur i klädaffärerna och blomsterhandeln och avslutade på Aludden för en god och mysig söndagsbrunch.
I eftermiddags har jag varit ute i min lilla trädgård och rensat ogräs och planterat om. Vi har även premiärgrillat med vår nya grill och den gjorde vad den skulle. :) Helt plötsligt var klockan redan tio så nu har vi flyttat oss till soffan istället och ser slutet av Hairspray på tv.
Imorgon börjar en ny vecka och det är inte vilken vecka som helst! För ett år sedan gick jag höggravid och väntade på mitt lilla mirakel i magen som var beräknad den 19 juni. Varje dag kändes som en evighet och inte visste jag då att kommande lördag skulle bli den bästa (värsta?) i mitt liv! <3

Min sura son invigde sina nya chinos och jag passade på att vädra min nya kofta från Hunky Dory och mina nya skor dagen till ära. :)

Hej på er!

Tidigt imorse åkte Christoffer iväg till Varberg för en helgkonferens med jobbet. Jag och Viggo somnade som tur om och vaknade kvart i 10, rekord! Vi skyndade oss iväg till Kålltorp för att möta upp Josefin, Susanna, Tobbe och Levvan och tillsammans gå på loppmarkand. Till vår besvikelse bestod loppmarkanden av allt annat än de fynd vi var ute efter, så vi tog bilen vidare till mysiga Alingsås. Vi fikade under tak och infravärme med regnet utanför, ingen sommarkänsla här inte! Vi shoppade på Balders Hage, jag hittade ett par helt perfekta chinos till Viggan och en tröja från Twist&Tango till mig själv.

Nu är vi hemma och vänder, jag och Viggan är bjudna på middag hos Fam. Björkman och dit ska vi åka nu!

En mysig kväll önskar jag dig!

Vi tog bilen till Allum för att pigga upp denna regniga fredag. Hälsade på hos Sofia på hennes nya jobb och där hittade jag (äntligen!) ett par supersköna ballerina till mig själv och ett par skor till Viggan. Byxorna från H&M fick följa med mig hem, matchade ju hans nya skor perfekt. :)
Har länge velat ha ett planteringsbord, och på Claes Olsson hittade vi detta i den perfekta storleken för vår uteplats. Även nya dynor till utemöblerna inhandlades nu är jag sååå nöjd!





Nu råder det fredagsmys i vår hem, Carbonaran står på spisen och sommarens första cider är öppnad. :)

Trevlig kväll!

Vi har en tråkig dag idag, jag och Viggo. Vi sitter i soffan och gnäller på varandra. Viggo tycker jag är dum som inte låter honom leka med linsskyddet till kameran och jag tycker det är onödigt att han envisas med att torka av snoret på soffkudden. Så höll vi på. Tills Viggo fick nog och hoppade med huvudet före nerför soffkanten.
Många tårar och kramar senare är vi tillbaka på ruta ett.
Hoppas Christoffer kommer hem snart!

Det är faktiskt rätt skönt att vara tillbaka i vardagen, förutom att Viggo vaknade 06.20 imorse och var pigg (!?). Vädret hade ju kunnat vara bättre också, här har det regnat sedan vi kom hem och jag känner hur min solbränna sakta men säkert lämnar min kropp... Har ni sol hos er?

Idag får vi besök av Viggos Gudmor Susanna, hon har fyllt år och Viggo har en liten present till henne. :) I eftermiddag kommer Sofia, Thea och Albin och hälsar på så nu ska jag och Viggan gå ut och handla något gott till fikan!

Ses sen!
Kram


Spring iväg och köp denna klänning, 149 kr på H&M och superskön!